Idag har det gått precis nio månader sedan jag avslutade cytostatikabehandlingen och tog de sista tabletterna med cellgifter. Jag tänkte att det var klart då, att det var färdigt. Att biverkningarna skulle ta slut, att smärtan som cellgiftet åsamkat mig och tröttheten som överröstade allt skulle avta. Men ännu finns smärtan kvar. Tröttheten trycker med […]
Jag undviker min spegelbild nu för tiden, vill inte se mitt svullna ansikte. Men igår kväll upptäckte jag att mina ögon var annorlunda. Jag bad min dotter se efter hur mina ögonvitor såg ut, och hennes svar blev: ”Oj då! De är jättegula!” Ett sting av rädsla slog rot i hjärtat men jag lugnade min […]
Behandlingen börjar närma sig sitt slut. På julafton kommer jag att ta de sista cellgiftstabletterna. Jag talar om för alla att jag har börjat räkna ned. För det är vad jag önskar att jag kunde göra. Vid det här laget har cytostatikan slitit ut mig. Min kropp känns trasig. Magen smärtar, ärren kliar, händerna svider, […]
Ibland orkar jag bara ligga alldeles stilla i soffan. Hittar jag rätt ställning, då illamåendet inte överröstar allt annat, så ligger jag kvar så. Kan känna hur mjuk filten känns eller hur skönt det är att alla kroppsdelar ligger bekvämt. Mitt i en sådan stund kan 15-åringen komma ner från övervåningen. Jag kommer på att […]
Jag har alltid haft kraft inom mig, som räckt till så många fler än mig själv. Det har jag inte nu. Jag blir trött tidigt på kvällen, jag som alltid har varit kvällsmänniska. Jag tar inte tag i, har inte kontroll över, och inte tid till, något alls. Jag orkar inte tonårstjafsa, vara lyhörd, diskutera, […]